LLETL

När jag väl kommit hem och varvat ner så hela jag degade ihop och den där tråkiga typiska Svensson kom fram...

Jag känner mig värdelös... Jag är tammefan avundsjuk. 

Många runt omkring mig bara lyckas hela tiden medan jag känner att jag trampar. I snart ett helt jävla år har jag trampat på ett och samma ställe. Vart har jag egentligen tagit mig? Ingenstans känner jag idag. 

Mina vänner runtomkring har lyckats i livet. Hittat kärlek. Hittat helt rätt jobb för dom. Skaffat familj. Skaffat djur. Börjat brinna för något. 

Jag då? Jag har inget speciellt jag brinner för. Jag har ingen "egen" familj som jag skapat.  Jag känner ingen kärlek alls och har inte gjort på fruktansvärt länge. Jag har inget djur (det är väl det enda jag känner att ja inte vill ha heller) 

Jag vet att man brukar säga att man sparar det bästa till sist. Men det är ju bara jag kvar nu. När är det min tur? 

//LLETL