LLETL

Hon förstod inte riktigt hur man skulle amma så vi fick tillmata henne inprincip hela tiden fram till dess att vi åkte hem. Lite läskigt tyckte jag det var då vi aldrig riktigt fasade ut tillmatningen utan poff så åkte vi hem oj skulle bara amma.

Tiden på bb var både väldigt lååååång men också snabb! 

Dygnen hade dock bra många fler timmar än 24 men det kan ju bero på att vi max hade 1-1,5 h mellan varje "pass" då vi kunde vila. 

En vanlig dag kunde se ut såhär:

Först väcka Alexia vilket kunde ta 10-30 minuter, de sover så sjukt mycket från början och när de är lite tidiga sover de ännu mer! 

Sen skulle vi försöka amma i ca 30 minuter innan vi tog till tillmatningen. 

Under den tiden kunde de vara allt ifrån 1-2 blöjbyten och närhet med bäbis. Innan hon somnade om och poff så var det en timme kvar till det var dags med samma procedur igen. 

Vi matade henne alltså på tid, var tredje timme och ni ser ju här ovan hur lång tid allt tog så ja, detta var våra dagar dygnet runt. 

Sen uppepå allting så ska ju blodprov tas på henne, mäta hennes gulhet hon hade, temp, blodsocker och allt mer vi gjorde. 

Sen fanns det ju såklart också schema på när jag skulle äta frukost, lunch och middag som man ville timea in. Och vanliga bestyr som dusch och toalettbesök....

Vi sov typ obefintligt skulle jag vilja påstå. Hände att hon bråkade emellanåt också och när man sover 45-1h Max i stäck på natten i flera dagar i rad blir man lätt "radiostyrd" 

Det var en natt jag glömde ställa om klockan så då sov vi tror jag 4-5h i sträck och shit vilken P A N I K vi hade när vi vaknade, kastade oss på larmklockorna men personalen lugnade oss. De hade låtit oss sova! De har ju såklart också ett litet ansvar att se till att deras patient (Alexia) får den vården hon skulle ha. 

Hon gick ju som många barn gör ner, lägsta viken tror jag var 2515 gram, inte så mycket från födelsevikten (2652) men det jobbiga var att hon aldrig riktigt gick upp stadigt, hon stannade lite där under 2,6 och jobbade sig inte upp. 

Det var daglig invägning varje morgon och för att prova amningen också så vägde vi henne en gång innan amning och sen direkt när vi var klara. Det var ganska roligt för när vi gjorde det "testet" så gick hon upp 80 gram, så mjölk fanns det i tuttarna. 

Ett annat inlägg tänkte jag skriva lite om amningen för det är det värsta tycker jag. Hur det gick från början osv :)

Det blev väldigt mycket folk ett dygn på bb så vi som hade eget rum trycktes ihop med ett annat par som vi hade som rumsgrannar. Inte jätte jobbigt ändå då de var väldigt fina och snälla (de låg inne pga hennes blodtryck och inte bebisen, han var så söt och snäll). Det som var jobbigast med det var att det var över 30 grader ute, solen låg på fönster 24/7. Vi gick från tre människor i ett rum på kanske 15 kvm till sex personer. Varav såklart jag och Viktor delade säng. Jobbigast var att han skulle få åka hem. Jag skulle alltså vara helt solo med henne! Jobbigt med tanke på sömnen... de bredvid oss kämpade för att få åka hem stackarna för de hade försökt att få de ett tag men hennes stackars blodtryck var inge bra. Tyckte så synd om dom. 

Vi hade väääääldigt tur dock för när klockan närmade sig 20.00 på kvällen så delade dom upp oss igen! Viktor fick alltså preliminärt stanna kvar!!!! Dock behövde dom sängen mitt i natten sa vi att det var okej, han fick åka hem då ifall det skulle köra ihop sig. Det gjorde dock inte det utan folk skrevs ut som flugor runt en surströmmingsburk istället så var vi nästan ensamma. 

Vår sista dag kommer en helt fantastisk undersköterska in till oss (som vi haft nästan hela tiden) och frågar om vi inte vill ta oss ut! Hon sa att det troligen fanns en gammal barnvagn i nått förråd vi kunde låna! 

HERREGUD vad glada vi blev, jag hade ju inte varit utanför avdelningen sedan jah hängde på sandlådan i huvudentrén. 

Så ut for vi med Alexia, köpte glass på pressbyrån och gick säkert 20-30 gånger fram och tillbaka framför sjukhuset. Läskigt men så skön känsla!

Men dagarna som var miljoner år styck gick ändå fort och poff söndag dag/eftermiddag kommer två av personalen in med ett förslag. 

Vi får åka hem samma kväll på permis och komma tillbaka på tisdagen för sista läkarundersökningen och bli utskrivna då eller sova en natt till och skrivas ut helt på måndagen om allt var bra. 

Viktor sken upp som en sol medan jag fick panik och bad om att få tänktetid.....

Vi vägde för och nackdelar men beslutade att åka hem den söndagkvällen. Mycket skönare och lugnare då vi var nästan ensamma på avdelningen och sjukhuset har ju inte direkt öppet då så allt var lugnt och fint. Helllre det än att åka hem måndag vid lunchtid och mycket mer folk/fart. 

Jag skulle ljuga om jag sa jag tyckte det va super skönt att åka hem.

När vi gick i en tomma korridoren med all packning och henne i babyskyddet kändes det hemskt. Jag hade sån tyngd på axlarna och i bröstet. Kändes dessutom som vi stuligt något som vi nu skulle smuggla ut. 

Tårarna var väldigt nära i bilen men det gick bra. Väl hemma så kom Viktors föräldrar en snabbis förbi för stöd så vi kunde springa runt lite i radhuset och fixa lite eftersom ingenting var som det var tänkt eftersom jag hann aldrig plasta upp allt eller fixa bedsidecribet.

Nästa inlägg får nog bli om första tiden här hemma och alla de besök både på bb och på bvc vi har fått göra! Ska försöka skriva med mer jämna mellanrum! Får passa på när Alexia sover på mitt bröst och jag inte kan sova (som nu typ^^)

//LLETL